Reflektioner och starksprit

Såhär sista dagen på året känner man riktigt hur nätet fullständigt kokar av alla årsbästalistor som är påväg ut. Ser fram emot att läsa dessa, men jag har fullständigt misslyckats med min. För mycket bra helt enkelt, för mycket bra som jag hittat de senaste veckorna dessutom. Gristräffen i början av december har givetvis varit en starkt bidragande orsak till detta. Men jag har däremot ett möjligt scenario för hur min nyårsafton kommer se ut, har därför gjort en liten playlist i förebyggande syfte så jag är väl förberedd för 2009´s första timmar. Vi ska på fest hos några kompisar i Landvetter ikväll, kommer med allra största sannolikhet bli mycket trivsamt, mat kommer ätas, sprit kommer drickas, glas krossas etc. Min förtjusande och ammande och därtill också vansinnigt trötta hustru kommer förmodligen av nämnda anledning ganska tidigt ta mig i örat och köra oss hem. Hemfärden kommer också mycket sannolikt innebära en 30 minuters powenap för mig, väl hemma är jag därmed pigg som en gädda och får reflektera över det gångna året med mina tre kompisar, Ardbeg, Bowmore och Lafråjg. Då ska jag lyssna på detta; Loudon Wainwright - Say that you love me. Jag är egentligen inget större fan av någon av Wainwrigtharna, men de trycker ur sig jävligt bra låtar emellanåt. 2008- Hello Saferide, ok nu har jag lyssnat igenom deras skiva ordentligt, den är jävligt bra. We call upon the author - Nick Cave, riktig stöklåt från årets bästa skiva, eller nja, tyckte jag åtminstonde till aldeles nyligen, kan inte bestämma mig längre. Flipside - Soundtrack of our lives, Musik görs bäst i Göteborg eller... Inni mér syngur vitleysingur - Sigor Rós Den musikupplevelse 2008 som jag värderar högst är nog att jag var på Way out west o fastnade för Sigur Rós, sent ska syndarn vakna. Se på mig nu vad tycker du? - Markus Krunegård. Införskaffade mig detta alster så sent som i förrgår - skitbra helt enkelt! Miles Davis & the cool - The Gaslight Anthem Från årets bästa skiva om man ska tro Emusic, snuskigt bra är det i alla fall. Daddy´s gone - Glasvegas Jag vet inte varför den här låten får mig att associera till Nyår, jag kan ju omöjligt ha hört den på någon nyår men det är förmodligen för att det är en typisk sistadansenlåt, iklädd massor av taggtråd. Goodnight, travel well - Killers Kanske årets mest spelade platta trots att den bara har en månad på nacken, men sådana här tokhajpade alster brukar få mig att tappa intresset efter ett tag, vi får se hur den står sig, just nu så älskar jag den. Gott nytt år!

Värt väntan?

Såg till min förtjusning att Thåström släpper ett album 4:e mars 2009, väntan känns olidlig men han brukar inte göra mig besviken. Dessutom har jag precis införskaffat konsertbiljett till Lisebergshallen 20:e mars. Hoppas vi ses där.

Dreams Never End

Tack vare T.P s kommentar på mitt förra inlägg blev jag sittandes på Fabchannels makalösa utbud av livekonserter. Ett band som verkligen färgat året 2008 i psykedeliska elektrofärger är ju MGMT. Såg där en vibrerande liveversion på deras Weekend Wars. Själv vill jag ju inte vara sämre än att tipsa vidare så här får ni en liten slickepott.

Weekend Wars

Live från Paradiso

Ekot Och Kaninmännen

En grupp som jag haft med mig i stort sett hela min uppväxt är Ekot Och Kaninmännen d.v.s Echo And The Bunnymen, med sång så härligt falsk att den är ofelbar har Ian McCulloch och co stampat in ett hörn för alltid i min musikhistoria. Många förbiser säkert att detta band som säkerligen inspirerat och influerat många av dagens artister men jag skall försöka att så ett litet frö som förhoppningsvis växer och …..blir till en stor framgångsrik fältbiolog. Fick en underbar liten cd-box av min broder i julklapp "The Crystal Days 1979-1990" där det blandas med rariteter och liveupptagningar, den kanske främst är avsedd för gamla fans men det är en historisk kavalkad av och om bandet som tar mig tillbaks till ungdomen. Vem behöver magisk svamp ?? Bandet startades i Liverpool 1978 av Ian McCulloch som året innan hade hunnit med att starta och lägga ner två andra band tillsammans med välkända kompanjoner som Julian Cope och Pete Wylie. Dessa herrar fortsatte sedan på egen hand som många av er säkert vet. Har svårt att sätta ett favoritalbum med ekot , men för nya lyssnare skulle jag rekommendera ”Ocean Rain” En platta fylld av poppärlor som förför den mest hårdhänte gruvarbetaren. Några små tips på detta bands storhet……………….. Show Of Strenght Rescue Nocturnal Me Crocodiles With A Hip Pictures On The Wall Ocean Rain Porcupine

Alternativ julmusik

I morgon når julmusiken sitt crescendo. Då har man under en månads tid tvångsmatats från alla håll med sötsliskiga julsånger. Som jag tidigare utlovat kommer här några alternativa jullåtar, inte fullt lika inställsamma.

Cornelis Vreswijk - Jultomten e faktiskt död Från vår favorittrubadur kommer alarmerade nyheter. Säg inget till barnen! Yobs - Gloria Punkgruppen Boys var tidigt ute å gjorde en hel LP med klassiska julsånger i något annorlunda tappning. Ibland, som här, även med nya texter inte fullt lika familjära som orginalen.

Dickies - Silent night Apropå punk. Amerikanska Dickies blev halvkända i slutet av 70-talet, mest p.g.a. sina udda covers. Deras natt är inte såååå väldans stilla. Damned - Sanity clause Damned på andra sidan Atlanten ville inte vara sämre. Som vanligt med glimten i ögat.

Captain Sensible - One christmas catalogue Pratar man Damned å glimten i ögat är den gemensamma nämnaren allt som oftast den galna Kaptenen, här på egna irrfäder.

Die Toten Hosen - Frohes fest Tyskarnas favoritpunkare bangar inte för en fest. DAD - Sad sad christmas Tro det eller ej. Här kommer danskarna å sätter ner!? humöret. Yello - Jingle bells De schweiziska ljudkonstnärerna gör en klassiker på traditionellt Yello-vis. Ramones - Merry christmas Alternativa jullekar? Anders F - D e inte snön... Klassiker. Måste vara med. Jag tycker det är lika underbart varje gång jag ser denna å "Fairytale" på en julskiva. Vadå svära i kyrkan! Å folk tycker det är jättemysigt. Ozzy & ? - Winter wonderland Underhållande klipp där "The prince of darkness" gör en duett med .......

Jag avrundar med en liten bonusvideo som visar hur många känner sig efter all julmat: God Jul!

2008 Ett Grisäventyr

Måndag är kanske inte veckans roligaste dag men detta skall jag rask som en mungo vända på...... Som glad tvåbarnsfar är det nattsudd som gäller för att ta del av det digra utbud som årets artister bjudit på, kanske inte helt optimalt i alla lägen eftersom ringarna under ögonen hade krävt åtskilliga mängder botox för att avlägsna, kan ju glädja mig åt att jag trots allt har ett tag kvar till Keith i dom rullande stenarna. Driften att ständigt hitta ny musik kan ibland bli något överdriven, i jakten på den försvunna skatten kan syftet därför gå förlorat, som många av oss bloggare kan man drabbas av stiltje i hjärnkontoret, antagligen ett sätt för hjärnan att slå av på takten och bearbeta det som redan är inlagt. 2008 års enorma mängd av tilltalande musik kommer troligen att skrivas in i hisitorieböckerna eller vad månde bliva av 2009 ?? Det återstår att se, själv kommer jag sitta i startgroparna med vita knogar och snorblandat Thomas Wassbergsskägg. Så då äntligen till musikåret 2008, att ta ut några solklara vinnare är nästan stört omöjligt så jag har här satt samman en albumlista med mina egna favoriter från det gågna året, ingen direkt ordning fast kanske lite eller nää…. Hade först tänkt att ha flera etapper men beslutade efter diverse överläggning att satsa på en rejäl smällkaramell för att riktigt visa vilket sanslöst år det har varit. Lite tips inför mellandagshysterin kanske ?? The Gutter Twins – Saturnalia En bra början med avgrundssång och gittarsjok len som en insmord törnebuske. The Sea Wolf – Leaves In The River En tidig favorit som tydligen smittat av sig, mästerligt låtmakeri, varför får jag tankar om elefanten Babar ?? Hjärnan är bra märklig.. And Also The Trees – The Rag And Bone Man Gamla swirlgitarrer med sång av Göteborgs-Håkans farbror ??……… Soundtrack Of Ours Lives – Communion Som gammal karbiddiggare kan jag bara älska deras musik, hade troligtvis diggat även om dom framfört sina verk på munjiga (ett förövrigt underskattat instrument) Spiritualized – Songs In A &E Otroligt starkt album där orden fräser och pyr, när döden står för dörren och väntar på sin del…..Vilken tur att liemannen fick stå i farstun ett tag till. Kleerup – Kleerup Även jag måste ge vika, det här är så avkopplande skönt att lyssna på att man nästan blir sängvätare Detektivbyrån – Wermland Klockspel kan både göra ont och vara oemotståndligt vackert, precis som en val i gattet. Vi har hört det förut men vad fan gör det, kombinationen med elektroniska instrument blir en mix som får den mest stelbente bar-nazisten att vilja dansa nippetippan. Charlatans – You Crossed My Path Och tur är väl det, här levererar dom sitt jämnaste album någonsin, helt otippat och alldeles underbart, som den indiesjäl jag är förnimmar jag lukterna från midsommar i Jörlanda, med dans i hagen, köttbullekrig, spirituell uppladdning, gåutochgåförattpiggnatilltimman, ren Galliano (har inte svalt en enda droppe av denna kletdryck sedans detta tillfälle) fotboll på gräsmattan, alla underbara människor, tältning, musiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik……………………………………… Bon Iver – For Emma , Forever Ago Släpptes egentligen förra året men inte här i det karga Svedala, så lågmält att lopporna framstår som högjudda partyanimals MGMT - Oracular Spetactular Årets elektrorockalbum, oemotståndlig mix som funkar på alla tillställningar Fleet Foxes – Ragged Wood Stämsång som mjukar upp stela höstleder, Simon And Art anno 2008 Glasvegas – Glasvegas Nä ingen ny tappning av Lars Vegas med Lars Christmas utan ett av årets viktigaste album. Kan inte riktigt sätt fingret på varför det är så charmigt, ärlighet kanske ???? Åsså resten : Juno Reactor – Gods & Monsters Okkervil River – The Stand Ins M83 – Saturdays =Youth Last Shadow Puppets - The Age Of Understatement Lykke Li – Youth Novels Calexico – Carried To Dust Sigur Ros - Med sud i eyrum vid spelum endust Conor Oberst – Cape Canaveral Dr Dog – Fate Nick Cave And The Bad Seeds - Dig Lazarus, Dig! Verve – Forth British Sea Power - Do You Like Music? Anna Ternheim – Leaving On A Mayday The Uglysuits – Same Vampire Weekend – Same Woven Hand – Ten Store Santogold – Same Beck – Modern Guilt The Notwist – The DevilYou And Me Cut Copy – In Ghost Colours Death Cab For Cutie – Narrow Stairs The Kooks – Konk Wolf Parade – At Mount Zoomer Wire – Object 47 Malcolm Middleton – Sleight Of Heart Albert Hammond Jr – Como Te Lama Racounters – Consolers Of Lonely Madrugada – Madrugada James – Hey Ma Ladytron – Velocifero Kings Of Leon – Only By Night Hold Steady – Stay Positive Bloc Party – Intimacy Coldplay – Viva La Vida Cure – 13 Frida Hyvönen – Silence Is Wild Håkan Hellström . För Sent För Edelweis Levellers – Letters From The Underground REM – Accelerate Tiger Lou – A Partial Print Twice A Man - Clouds Stills – Ocean Will Rise Bob Dylan – Tell Tale Signs Ra Ra Riot – The Rumb Line Human Highway – Moody Motorcycle Noah And The Whale – 5 Years Time Lackthereoff – Your Anchor Mobile – Tales From The City Fredrik - Na Na Ni The Coral Sea - Firelight Attic Lights - Friday Night Lights Deerhunter - Microcastle The Dears – Missiles Fire On Fire - The Orchard Annuals – Such Fun Black Mountain - In The Future Headlights – Some Racing Some Stopping Islands – Arm´s Way The Black Angels - Directions to See a Ghost The Courteneers – St Jude Rockpop The Dodos – Visiter The Fratellis – Here We Stand The Walkmen – You And I Liam Finn – Liam Finn The Rosebuds – Life Like The Porn Sword Tobacco – New Exclusive Olympic Heights Benoit Pioulard – Temper Jonas Reinhardt – Same Cold War Kids – Loyalty To Loyalty CSS - Donkey Tape - Luminarium Get Well Soon – Rest Now !!................. The Subways – All Or Nothing Dessutom återutgivningar och remastrade verk med bla .. U2 Joy Division New Order Dag Vag My Bloody Valentine Här avslutar jag mitt troligen längsta inlägg någonsin men man vet ju aldrig som eunucken sade..

Smile!

Våran bäbis börjar närma sig 3 månader, hon har börjat le riktigt. Inte några tveksamma magontminer utan riktiga breda leenden. Visserligen ljudlösa än så länge men tillräckligt för att alla som tittar på henne ska knyckla ihop ansiktet, göra konstiga läten o diverse tungformationer som i alla andra sammanhang skulle uppfattas som lätt obsena. Detta hjälper oftast inte utan leder istället till att man försöker göra ännu löjligare grimaser. Men jag har hittat knepet, Tindra är nämligen begåvad med ett musiköra och ler stort när hon hör sin första favoritlåt, och inte vilken låt som helst. Jag är i allmänhet skeptisk till covers på sådana här mästerverk men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Att storasystrarna har bytt bort Nick Cave mot hits for kids gör mig ingenting, för det är uppenbarligen precis som det var i den familjen som jag växte upp i. Det är minstingen som har smak! Martha Wainwright - See Emily Play

Över ån efter vatten?

Denna ständiga jakt?........Ibland önskar jag att varken internet eller cd-skivor fanns. Det var mycket enklare förr. Man köpte en platta, luktade på den, läste på konvolutet och framförallt MAN LYSSNADE PÅ HELA skivan. Nu lyssnar jag bara fragmentariskt på musik. En låt här, ett intro där och vips slank man ner i diket. Jag kan inte längre låttitlar eller namnen på medlemmarna i de olika banden..................Visst låter jag gnällig? Skämt och sido, internet är fantastiskt och har öppnat helt nya dörrar iallafall vad det anbelangar mitt musikintresse. Men i all bökning runt nya band och ny musik "ser man ibland inte träden för all skog".

Så här tänker jag nu presentera en av mina närmaste vänner Sir Toby.

Sir Toby (Tobias Karlsson) är en (h)elgalen hippiejävel som lever i Dalarna och slösar bort sin musikaliska talang med att undervisa små o stora barn i gitarrspel och dessutom bygga/köra motorcykel. Då och då hänger han på sig någon av sina egenkomponerade elguror och river av ett och annat surt riff.

Men han kan också om man har en hiskelig tur ta fram sin akustiska Ramires och framföra ett litet klassiskt stycke.

Här är han akustiskt (klippet består av flera låtar)

Här är han elektriskt (trummisen e hans ene son, den andre sonen kommer in o lirar gura på slutet.........bassisten e däremot okänd????...även detta klipp består av flera låtar)

Bambi

Har ägnat morgontimmarna åt att botanisera i min hårddisk bland allt nytt jag skaffat senaste tiden, men insåg att jag aldrig kommer att lyckas lyssna igenom allt ändå, så jag gav mig ut på nätet efter lite till. Sprang på den här tjejen, gillar man som jag Patti Smith o PJ Harvey så är inte steget långt till detta. Givetvis så har Mick Harvey med ett finger i spelet även här. Bambi Lee Savage Bambi på myspace

Företagsdans

Fick en plötslig lust att svänga på höfterna, det skall sägas att det inte är ofta som benen vill röra sig i onödan nu för tiden, det var mycket bättre förr ???....,,,,,njaaae

Vill jag så kanske även ni...

Thievery Corporation - Radio Retaliation

Urspårat

Snubbla över nåt vansinnigt roligt på tuben som jag givetvis måste dela med mig. Se något som 2 miljoner svenskar garanterat inte får se på fredag. Vassegooooo!

Walk over

Dagens cover

The quiet one

Längst till höger på scenen brukade han stå. Trots att han stod brevid John och Paul kändes ändå som han stod bakom dom. Men i alla fall så stod han framför Ringo!

George Harrison!

Minstingen.

Han var så ung när han började i Beatles att han inte kom in på klubbarna i Hamburg där dom skulle spela.

Inte heller lika karasmatisk som sina scengrannar. Men vem är det? Vem kan hävda sig mot Lennon! Inte ens Bono hade fått en syl i vädret.

Släpptes först fram som låtskrivare på LP'n "Help" från 1965. På "Sgt Pepper" kommer österländskt doftande "Within you without you" här i svävande version tillsammans med "Tomorrow never knows" från remixprojektet "Love" från 2006.

Från "Yellow submarine" kan ni här avnjuta heavypsykadeliska "It's all too much" och komiska "It's only a nothern song". För trots sin tillbakadragenhet och sorgsna melodier var George en rolig prick som hittade på galna saker. Kolla det här!

På undersköna "While my guitar gentle weeps" från det vita albumet finns Eric Clapton med på gitarr. Ett samarbete som fortlöpte i lika härliga "Badge" från Cream's sista platta "Goodbye".

Sista låt i denna miniintroduktion till Beatles doldis blir "Bangladesh". Låten är från välgörenhetsgalan för svältoffer i just Bangladesh som George anordnade 1971 med prominenta gäster som Clapton och Dylan.

En rolig liten parantes är att George blev först av dom gamla Beatlarna med att få en singeletta på listorna. Kanske inte lika konstigt som att det var Lennon som blev sist!! Han fick den t.o.m. postumt då "Starting over" kämpade sig högst upp på listorna två veckor efter sin död 1980. Säkerligen även mycket tack vare omständigheterna! Livet är allt bra konstigt!

Snart så kommer julen......

Jaha , så var det åter tid för all möjlig och omöjlig julmusik att fylla luftens alla tänkbara frekvenser. Den kommer från överallt TV, radio, affärer, barn, vänner, skivor m.m. Varje år tillkommer det nya verdervärdiga alster till den redan stora skräphögen. Å folk köper som bara den! Den som förstår få gärna förklara för mig!

Men självklart finns det bra jullåtar. Det finns t.o.m. många bra jullåtar. Å det finns massor av bra alternativa jullåtar som man kan spola öronen med. Men mer om detta i ett kommande inlägg. Detta inlägg ska bara handla om den bästa jullåten någonsin, en låt som man aldrig tröttnar på. Jag pratar givetvis om Pogues' "Fairytale of New York". Men istället för att jag ska trötta ut er ska jag låta de inblandade berätta om tillkomsten av mästerverket.

Varsågod, ha en trevlig timma!

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Permafrost

Det känns längesedan vi svettiga upptäckte Sisters Of Mercy på Pet Sounds klassiska vinylaffär i Göteborg. Skall sägas att det verkligen är en enligt medeltiden smärre livstid som passerat. Får nog t.o.m hålla med om att mannen med rösten känns iskall för tillfället, mer än vanligt dvs. Varför därför inte avnjuta lite djupsång med avgrundsdialekt på sena timmen. Några små guldkottar att suga på när vinden bräker sin trånga våd. We Are The Same Susanne

Red Skies Dissapear Hmm

Dance On Glass Mera hmm, vem sjunger tro ??

Efterbörden

Det har tagit ett par dagar att komma i fas efter helgens stora invigning av spelrummet i källaren, en fantastisk afton med allt vad en musiknörd kan tänkas önska. Att vinylen äntligen fick stå i finrummet känns som konungens återkomst. Ögonbrynen kändes förvånansvärt tunga dagen efter, men är det kalas så…… Har sedan början av veckan försökt att väva ihop det gågna årets musikhändelser, kommer troligen att lägga fram ett antal listor med varierat tema. Det känns liksom svårt att sammanfatta musikåret 2008 med bara en komplett lista. Håll utkik kamrater…………. Ett annat angenämt bekymmer som jag igår förlöste var att hitta en ny spelare till min mp3 samling. Hade länge funderat över en Ipod Classic men var hela tiden tveksam över ljudkvalitén, efter långa överläggningar och genomgångar av olika produktbeskrivningar så blev det en Cowon Iaudio D2 16gb. Måste säga att det ljudet som strömmar ur denna lilla mediaspelare är helt maniskt bra, det bästa jag hört från en mp3 maskin. Den tar dom flesta ljud-video formaten och är en musiknörds dröm, inställningar för ljudet finns sannerligen i överflöd och minnet kan byggas ut med SD-kort. Varma rekommendationer…..grymt….. Avslutar med att hyssta ut ett nödrop inför nästa år. Här är ett knippe band som jag gärna hade sett återförenats eller återuppstå under 2009 Wolf Mother Saknas som tusan, rått som sushi på grönland Death From Above 1979 Tvåmansbandet som är lika diskreta som en flock elefanter Slowdive Skivan med maträttsnamnet är en av mina alltime-classics 16 Horsepower Visserligen finns ju Woven till Hands men kanske inte riktigt med samma magi

Ride

igen

Mullrande bas och trumpinnemästare som får skäggstråna att växa inåt

Eller varför inte några konserter jag gärna hade besökt .....

Dreadzone Missades i Roskilde för 150 år sedan And Also The Trees Falsksångaren som låter lika vackert som en skogssymfoni med Zilversurfarn Calexico Tex mex med riktigt stark kryddning eller uppdrag ökenstorm Lard Träningsvär i nacken kanske ??? Dead Can Dance

igen

och igen Inga muntra miner men vilken musik, oemotståndlig world music

Reinkarnation

I lördags samlades grisgänget, dagen till ära extra förstärkta med Anders blå, för invigning av Jimpans precis renoverade källarvåning. Ett oerhört imponerande arbete med ett fantastiskt resultat där en oinredd källare har blivit stort badrum, hall med förvaringsutrymmen, datarum samt inte minst alla skivnördars våta dröm, skivrum.

Trots högt uppskruvade förväntningar så levde dagen-kvällen-natten upp till dessa med råge.

Dagen började med en gammal herderlig skivrunda runt stans vattenhål för musikälskare. Väl hemma igen så korkades ölen upp, kebabtalriken försvann snabbt en våning ner i matsmältningssorteringen samtidigt som det varma ljudet när nål möter vinylspår strömmade ur högtalarna.

Jag måste erkänna att jag hade glömt hur stor skillnad det är mellan dagens digitala, kliniska ljud jämfört det levande organiska ljud som vinylskivor erbjuder. Riktigt underbart att åter få lyssna på det. Å vilka minnen det finns bakom många skivor i Jimmys samling. Jisses!

Nu var det inte enbart en nostalgikväll utan även årets musikskörd diskuterades av de närvarande där man, otroligt nog, fick ytterligare mängder med tips om bra nyutgiven musik. Vilket osannolikt musikår det har varit!!

Undrar hur 2009 ska kunna överträffa detta?

Slutligen vill jag tacka alla närvarande!? för en otroligt trevlig och rolig lördagskväll. Extra tack till värden Jimmy för ett suveränt arrangemang! Jag längtar redan till nästa vinylväll.

Jo förresten, ni kanske undrar vilken låt som Jimmy, med stor omsorg, valde att spela när vi anlände. Här är den!

Nått gammalt

Så här i årets sista månad verkar vi alla sitta o fundera över olika listor som skall sammanfatta olika former av årsbästa, en mycket angenäm sysselsättning. Men just nu har jag lust o rota i något gammalt o tryggt, dessutom tror jag att den här skivan är ganska underskattad över lag. Nick Caves "No more shall we part" har alltid legat mig varmt om hjärtat. När den släpptes 2001 var förväntningarna mycket höga då det varit 4 års torka sedan mästerverket "Boatmans call" vilket jag anser är hans hittils starkaste album. Den har ibland kallats för boatmans call part 2 med viss rätt, men om Boatmans call är en produkt av skilsmässa o nyförälskelse så är denna plattan fylld av religösa och äktenskapliga grubblerier samt en ny syn på livet efter att ha lämnat ett 25årigt drogmissbruk bakom sig. Det är helt klart hans mest pretentiösa album och han har en tendens till att yla fram sången emellanåt vilket inte gillas av alla, men det gillas av mig. Precis som med Boatmans call tog det lång tid innan skivan satte sig, några år faktisk, men låt för låt har trängt sig på för att stanna. Låt lista, As I sat sadly by her side - Börjar storslaget med livet, universum och allting, skön pianoslinga. No more shall we part - Den enda låten som inte riktig satt sig än, skönt att ha något kvar Halleluja - "The tears are welling in my eyes again, I need twenty big buckets to catch them in, And twenty pretty girls to carry them down, And twenty deep holes to bury them in" Kören på slutet gör låten fulländad. Love letter - Underbart vacker kärlekssång 15 feet of pure white snow - Störtskönt gung i skivans "popsång" och lite oväntat dyker Jarvis Cocker upp som dansare. God is in the house - "Anyday now he´ll come out" Underbar ironi, skulle kunna handla om Knutby. Oh my Lord - En av mina absoluta Cavefavvisar, men det är inget för snabblysning, man måste hela vägen till slutet för att förstå låtens storhet Sweetheart come - "It seems we can be happy now, it´s late but it ain´t never" Sorglig och förtröstansfull på samma gång. The sorrowfull wife- "The water is high on the beckoning river, I made her a promise I could not deliver, And the cry of the birds sends a terrible shiver, Through me and my sorrowful wife" En sällsynt ödmjuk sida av Cave, ytterligare en låt som kräver att man lyssnar igenom hela, annars kan det lika väl kvitta. We came along this road - "I left by the back door, With my wife's lover's smoking gun" Här har han lyckats sammanfatta sina texter i en mening, mer typiskt Cave kan det inte bli, dessutom är det en sån skön refräng att gå och nynna på. Gates to the garden - En dag på behandlingshemmet, tungsint, sorlig, hoppfull, ja som skivan är rätt igenom. Darker with the day- Jag vet inte om den kan gå under epitetet vardagsbetraktelse, men har man väl fått den på hjärnan så har den kommit för att stanna. Perfekt avslutning. Shane Macgowan sa i en intervju att Nick Cave gör världens bästa skivor, 30 sekunder in i första låten vet du vad det handlar om och man blir varken överraskad eller besviken, låtarna är samlade i en genomtänkt ordning och hänger ihop. Jag vet inte om jag håller med till 100% men det stämmer bra på Boatnmans Call och den här skivan i alla fall. Gillar ni den här perioden av Nick Cave rekommenderar jag varmt DVD´n God is in the House. Hej så länge.

Full Täckning

Kan säkerligen rada upp 200 artister från det gågna året som förtjänar uppmärksamhet och respekt, här får ni gotta er åt några av mina godingar. Liam Finn Som att vinna på lotteriet av porös lågmäld pop Benoit Pioulard Laternativalternativindiesongsingadingdong , luftigt med en stor musikalisk bredd Jonas Reinhardt Gamla Tangerine Dream in i 2000 talet, kan inte sluta att lyssna på detta eftersom T G var stora husgudar under mina unga år, analogt syntsweepblipp av hösta klass. The Sand Band Stillsamt sextiotal fingrar över din existens och smörjer dig som en rostad smörgås. The Porn Sword Tobacco Soft som en skål med hallonbåtar på en luftmadrass, skön svensk ambientelectronica The Rosebuds Indierock så förbaskat bra att håret börjar växa ut igen, kanske mest näshåren men ändå Cold War Kids Kantad sång som inte släpper dig en sekund, indierock The Walkmen Biter dig I fotvalkarna, sextiotalsflirtar som fungerar makalöst bra

Vilka släpp!

Dagen före 1:a advent består för många av ett pendlande till affären för att köpa, lampor, kablar o div elpryttlar för att sedan riskera livet med tvivelaktiga installationer. En sysselsättning som ofta slutar i svordomar, blåmärken och i bästa fall elchocker. Jag har det ganska bra då min älskade hustru står för dessa uppgifter till nästan 100%. Det ger mig tid att njuta av lite musik, 2008 har som sagts tidigare varit ett ypperligt musikår, senaste veckan har bidragit med kraftiga skivsläpp i form av Soundtrack och Killers (som visserligen funnits tillgänglig ett tag nu). Så när min hustru går och svär o klättrar på möbler lyssnar jag in mig på Day and age med Killers, en skiva som kristallklart kommer med i toppen av årets bästa släpp!. The Killer Day and Age

Passionsfritt!

Det är ingen slump att jag aldrig har kommenterat idrott på grisen. Inte så att jag har något emot det eller är helt ointresserad för den delen, bara lite mindre intresserad än de flesta av mina vänner, o andra människor med för den delen.. Som Kungälvsbo har jag dock ett visst intresse för bandy, delvis för att det bara är så om man är härifrån o delvis för att Gonzo släpade med mig många blåsiga söndagar i min ungdom i reabiliteringssyfte efter ett alltför vidlyftigt levende på lördagskvällen för att titta på detta ädla spel. Hur som helst så tog jag med min dotter Smilla 8 år på sin första bandymatch igår för att se Kungälv vinna över Hammarby, jag har ju ändå ett ansvar som förälder att visa henne andra saker än inåtvänd independetmusik så jag kände mig mycket nöjd när hon verkade tycka det hela var kul. Vi var på ett strålande humör när vi gick hem hon och undrade redan när vi skulle gå o kolla på nästa match, så det hela kändes mycket bra. Så jag säger att det var ju kul att de vann! Då tittar Smilla på mig och ställer följande fråga med en märkbart irriterad röst "Vad är det för kul med o vinna egentligen?" nästan mållös svara jag "Vad menar du???", "Jo när vi spelar fotboll så förlorar vi ibland men vi har ju lika kul för det!". Va fan svarar man på det? Helt klart finns det inget passionerat förhållande till sport i det här huset. För att prata om något helt annat får dagens länk bli tll några som förmodligen också tycker det är viktigast att ha skoj, lyssnade en hel del på deras skiva "casual sex in the cineplex" när den kom i början på 90-talet men glömde sen bort dem, har ingen aning vad som hände med dem efter detta. Sultans of Ping

Livets filmmusik!!

Jag trodde inte att jag skulle vara först av oss grisar med att kommentera Soundtrack Of Our Lives nya platta. Underbart med 24 friska låtar från Göteborgs stolthet (efter Gais alltså)Hursomhelst så länkar jag till deras Myspace sida där man kan lyssna igenom skivan. Vid första lyssningen tycker jag att det låter jävligt lovande.....kanske kan bli en vinnare av -08 bästa vem vet??

Va tror ni om att se dem live på trädgårn lör. den 14 feb.

Du kan lyssna här!

Vill Du Bli Min Roddbåt ??

Det börjar dra ihop sig till årsbästalistor och allehanda favoriter från det makalösa musikåret 2008. Att välja bland alla godbitar känns lika säkert som att det blir snö på julafton. Det får troligen bli dagsformen som avgör denna mäktigt jämna kamp. Tänkte därför bjuda på några heta bubblare som ligger och pyr för att ta sig in i musikhyllans finrum. The Sea Wolf – Leaves In The River Sådär vansinnigt bra att själen täljer sig en roddbåt av svart vinyl. Mörk singalongwriter med en känsla lika ihärdig som den Kinesiska Muren And Also The Trees – The Rag And The Bone Man Gamla godingar som levererar igen, samma svepande gitarrer och falsksång men jag fullkomligt älskar det. Ladyhawke – Ladyhawke Elektronicadrottning, som ett äkta arbetarbi svärmar jag kring drottningens avkommor. Smart popelectro. Lars Demian – Välkommen Hit Kom nog egentligen 2007 men jag kunde inte låta bli att nämna honom.Var länge sedan jag lyssnade på Demians musik och skall jag vara ärlig så har jag inte saknat han så mycket, inte för att han på något sätt var dålig utan att min musikaliska hårdiskhjärna inte hade någon plats över. Hans nya skiva är dock oemotståndligt underhållande, ungefär som TV2:s nya matkultursatsning ”Dvärgslaget” där sjutton hungriga dvärgar gör upp om vem som kan bli störst. Eller varför inte Kanal 5:s hökvalitativa talkshow ”Sugröret” där man tar upp alldagliga frågor som berör oss alla : Hur handskas vi med elakartade finnar osv…..njaaa….ee

Oh lala-lala Oh lala-lala ........

Jaha, så var det dax å ut resa igen. Förra veckan härligt kalla Umeå. Denna vecka den kungliga huvudstaden, som verkar vara ganska vintrig den oxå. Som tur är så är det tåg som gäller. Det borgar ju för att man kommer fram en vecka som denna. Finns det någon från 08-området som läser denna blogg får ni gärna tipsa om det finns någon pärla i musikutbudet onsdag eller torsdag att avnjuta. Satt en stund å funderade över en låtlista med Ståckhålmsanknytning men har man som jag en vurm för Stickan å grabbarna så kommer man inte längre än hit

Kallt som bajs!

Nu jävlar visade han sitt rätta ansikte.......Kung Bore alltså. Svinkall narig vind som får även den med mest underhudsfett att frysa in till märgen. Uppeldad efter att ha tagigt del av Jonas fantastiska lista var jag bara tvungen att lägga till en låt på samma tema. Denna låt är också en Sundsrtömlåt som dessutom har ett riktigt gôtt gitarrsolo framfört av Uddevallasonen Robert "Dala" "Strängen" Dahlqvist. Ett solo som i mina öron doftar lite Dageby.

Lyssna här!

Värme i vintermörkret eller våga vara tråkig!

Klockan är halv 4 och solen håller på o gå ner, dagarna blir märkbart kortare för varje dag. När jag var yngre ägnade jag en stor del av min tid o energi under den här årstiden till att gnälla över just detta, mörkret, snöslasket, det vertikala regnet o att Göteborg kan vara det gråaste som finns. Var under ett antal år övertygad att jag skulle fly klimatet till västindien eller något o drömde att vackra kvinnor i bikini passade upp mig med ginotonic o andra godsaker. Såhär i farstun till medelåldern har jag lärt mig att bättre hantera dessa saker, tycker den här tiden är riktigt skön och jag låter dagarna gå i en lägre tonart o njuter av lugnet. Vad kan egentligen vara mer kravlöst än en söndag i november med ösregn? Fast jag har ju inte slutat drömma om kvinnor o ginotonic... Här är en spellista i novembers prunkande färger. Sällskapet - Nordlicht Thåström utan vinter är som Evert Taube utan sommar, denna östtysklandsgråa låt med den sockersöta refrängen passar utmärkt att smånynna på. National - 90 mile water wall Som en yllevante i vintermörkret. Chris Michols - Father Lagom bregottmängd när det skymmer Goodbye MrMackenzie - Face to face Från albumet Fishheads and tales, helt lysande platta som gått aldeles för många förbi The Black Heart Procession - The Spell Freddie Wadling - Matter doesn´t matter Kommentarer överflödiga antar jag, hittade konstigt nog inget klipp 16 Horsepower - Brimstone Rock Egentligen borde hästkrafterna ha en plats på alla lister Stefan Sundström - Gässen på fälten "Bra med små minnen som nödproviant, när snöslasket slirar o backen e´brant. Lyssande hyllning till hösten. Mick Harvey - First St. Blues Lee Hazelwoodlåt som han gör aldeles lysande. Har ni inte lyssnat på skivorna "On mans treasure" o "Two of diamonds" så gör det omgående. East river pipe - Where does all the money go Kan man ju fråga sig... The Gutter Twins - All misery flowers De dyker upp hela tiden, en av årets stora upptäckter för mig Justin Sullivan - Tales of the Road Marah - City of dreamers Lite klassiska countryinfluenser för att lätta upp stämningen. Tindersticks - A Marriage made in heaven Tyckte listan borde avslutas med något riktigt storslaget och pampigt

Mer från Melbourne

Hade förberett en helt annan lista men när jag såg Jimmys inlägg om Foetus så insåg jag att jag måste haka på det spåret. Allt är egentligen P3,s fel, eller förtjänst, under ca 4 min i bilen lyckades jag idag tajma in något så ovanligt i radio som Anita Lane. Hon har mest varit ett namn i periferin tidigare men det jag hörde idag fastnade jag för direkt, och efter att ha surfat lite har jag fastnat lite till. Denna sjönsjungande tjej från Melbourne har en röst som får mig att tänka på Jane Birkin, Je t´aime ni vet, dessutom skolkamrat med Rowland S Howard o hade under några år ett förhållande med Nick Cave så hon fick vara med o skriva lite på några av låtarna på de tidigaste albumen. Framför allt har hon sammarbetat en del med Barry Adamson (oxå fd Bad Seed) (dock inte från Melbourne men funkar ändå) och framför allt Mick Harvey som också har producerat en stor del av hennes material. Så har ni inget bättre för er rekomenderar jag en liten botainsering i denna sköna dams arkiv. Dessutom så är no music day över så det är fritt fram att lyssna igen... Anita Lane - Jesus almost got me Anita Lane gör pop med Mick Harvey Anita Lane o Barry Adamson - Nåja man måste ha humor Å här med Blixa!

Myspys med Thirwell

På allmän begäran och diverse påtryckningar kände jag mig manad att bidraga med ett inlägg besmittat av små mysiga toner från Foetus, denne gigant som bidragit med så mycket oemotståndlig och mjuk ljuvlig musik.

Nja kanke inte helt på rätt sida om hatten men han har trots allt haft sina ljusa stunder så varsågoda.....

Time Marches On

Med Handskarna På

Ibland förundras man över hur lätt det är att missa låtar och sidoprojekt med grupper och artister som man anser sig ha bra koll på, kommer därmed försöka bidraga med en frisk uppdatering framöver. Börjar med ett bandet The Glove, en grupp med bla Robert Smith (The Cure) samt Steve Severin (Siouxsie And The Banshees). Dom gjorde bara ett riktigt studioalbum "Blue Sunshine" Av någon anledning behövde Mr Smith ta ledigt från The Cure efter att dom släppt Pornography, ett av de mörkaste albumen i musikhistorien. Så gällde även Steve Severin som var slutkörd efter ett flitigt turnéliv, därav bildandet av bandet. Sångerskan i gruppen blev Budgies (även han från The Banshees) flickvän Jeanette Landray. Lyssna och tyck till kamrater.........

The Glove - Mouth To Mouth Känns soundet bekant tro ???

Vad fan e det som händer??

2008 kommer gå till musikhistorien som ett märkligt år. Det har kommit massvis med nya kanonbra band och artister som förgyller tillvaron. Men det har också varit extremt många stora personligheter som gått ur tiden.

I onsdags hittades Mitch Mitchell död på ett hotellrum i Oregon. Ytterligare en stor hjälte(och trummis) som lagt tofflorna på hyllan. Mitch Mitchell var som bekant trummis i Hendrix band, och var en stor bidragande orsak till att det lät så bra. Tillsammans med Ginger Baker och Keith Moon tillhörde han eliten bland engelska rocktrummisar. Det är bara till att ta av sig mössan och torka tåren i ögat.

För att fatta vilken förlust detta är ger jag här ett smakprov.

Stars, Cars and Reinhardts

Dags för lite fräsiga tips i höstmörkret...

Stars - Sad Robots EP Mjuk elektrorock så höstigt skön att läppsylet smälter

Cars - By Now Every Children Rock med bra kvinnlig sångerska

Jonas Reinhardt - Jonas Reinhardt Alla vi som älskade gamla Tangerine Dream andas morgonluft, lyssna speciellt på "How To Adjust People"

Mr love and justice

Denna helgen inleddes med att jag hade en enorm musikabstinens, intensiva dagar o hysteriska kvällar har gjort musiklyssnandet närmast obefintligt. Brukar kunna bota detta på kvällarna när barnen somnat men nu har hösttröttheten gett sig till känna vilket lett till att jag för det mesta vaknat i (med ganska ont i kroppen) någon av deras sängar ca 02.35 med Mamma Mu eller något annat litterärt mästerverk på bröstet. Detta leder fram till en enorm frustration men idag fich jag äntligen en chans att bota det hela. Då kommer nästa frustration, vad ska jag spela, jag är hopplöst framme o fingrar på blandarn hela tiden, blir aldrig nöjd med vad som strömmar ut. Så dyker Billy Bragg upp, gamla välkända stycken från den tidiga perioden då det bara vara han o en raspig gitarr, i min mening när han var som bäst. Jag står en stund o försöker komma på vilken skiva låten är från men kan inte komma på det, så jag går fram o kollar, jag blir mycket förvånad när jag upptäcker att det är från den senaste. Jag rutinköpte den i våras när den släpptes utan några större förhoppningar o fann den måttligt underhållande med undantag för "I almost killed you". Men jag glömde helt av att lyssna igenom den extra-cd som följde med där han kör alla låtarna igen, fast i solo version. Betydligt roligare än bandversionen enligt min mening, en självklar rekommendation för alla som fortfarande går o nynnar på "a new england" och "to have and to have not" emellanåt. Solo versions I almost killed you The Johnny carcinogenic show Something happened

Baklistad

Inspirerad av er andra kunde jag inte låta bli att blicka tillbaks för att hitta lite gamla godingar, låtar som nästan spelade sönder min tegelstenswalkman och senare även min cdspelare, kommer ni ihåg Sonys gula vattentäta kassettspelare ?? Är det någon som testat om dom verkligen gick att spela under vatten ?? Största problemet med dessa dinosaorier var att hitta en jacka där spelaren verkligen fick plats. Man fick nöja sig att det kom någorlunda ljud ur lurarna med tanke på kassettkvalitén, vissa band gnisslade högre än musiken spelade men inte fan hängde man läpp för det, en skön kontrast till dagens ljudperkfektionism. Här får ni några exempel på mina Walkmanklassiker : Några från den gyllene blandbandstidsåldern och några från CD eran. The Primitives - Thru The Flowers Popsnidare av rang som dessutom gjorde klassikern Crash, gillar dock denna lika mycket då Crash känns något sönderspelad. Compulsion - Mall Monarchy Ett inte så känt band som jag givetvis fastnade för, rockpunkattityd Red Guitars - Good Technology Ytterligare en gammal goding som var het som tusan i min spelare The Go-Betweens - Clouds Den här får jag fortfarande ståpäls av, kommer speciellt ihåg tiden då jag och min gamle kamrat Sjöstrand ständigt lyssnade Go-Betweens och The Smiths, detta är dock en senare akustisk version The Cure - The Funeral Party Måste naturligtvis ha med en Curelåt Sabres Of Paradise - Wilmot En helt oemotståndlig mix av gamla cut ups och inklippta ljud. The Black Dog - Psil Cosyin Bandet som fick mig att köpa synthar och samplers igen, egensinnig intelligent techno Killing Joke - Love Like Blood Tungt som tusan med en av få sångare som klarar av allt från avgrundsvrål till vacker skönsång Nick Cave And The Bad Seeds - The Carny He`s King And In The Crowd

Pricken över ....

1972 släppte amerikanska Blue Öyster Cult sitt debutalbum med samma namn. För att fräcka till det lite grann satte dom prickar över bokstaven O i Oyster. Inte så iögonfallande för oss svenskar men i engelsktalande länder höjdes det på ett och annat ögonbryn. Namnet hämtades från en dikt av bandets manager Sandy Pearlman som även hade stor inverkan på gruppens texter vilka präglades stort av mysticism.

Många andra grupper, främst inom hårdrocken, fastnade för idén i vilken man även ville föra tankarna till vikingar, germaner och gotik.

I de flesta fallen funkade prickarna alldeles utmärkt vilket grupper som Motörhead, Mötley Crüe och Queensrÿche ger exempel på.

Men i andra fall blev det ett katastrofalt resultat och inte det minsta fräckt, i alla fall inte för oss nordbor, eller vad sägs om detta:

Inte speciellt spänningshöjande va?

Sedan finns det en grupp som använt prickarna på ett sarkastiskt sätt. Föga överaskande är det denna:

Stadsemissioner

Människosläktet slutar aldrig att förvåna mig, efter avslutat arbete satte jag mig i bilen för att avslappnat påbörja min resa hemåt. Genom den innersta av innersta ögonvrår kunde jag förnimma en gestalt som oroligt närmade sig bilen, allteftersom skuggan blev till ett mänskligt yttre så såg jag att kvinnan som jag kom emot mig pratade med någon, febrilt försökte jag se hennes samtalskamrat men icke, det var en s.k Molgan dvs en person som egentligen inte är någon person utan en märklig fantasi. Samtalet blev alltmer hotfullt och kvinnan som verkligen var en riktig kvinna hyttade med fingret mot Molgan och gjorde dumihuvudtecknet, fingret som snurrar ni vet. Min hjärna plockade snabbt upp situationen och ställde följande tankenöt ” I själva verket så kanske det är jag som ser fel person och Mollgan är egentligen verklighet ”. Plötsligt befann jag mig i Matrixsyndromet men som tur var styrdes tankarna undan när jag något fundersamt startade bilen. Skönt att äntligen få åka hem tänkte jag … När jag trodde att sjön låg lugnt över stadsljuset kom nästa huvudbry. En kvinna körde förbi mig och lade sig i ytterfilen, har på senare år lugnat ner mig i trafiken och lät henne därför åka förbi utan bitter eftersmak. Men när hon sedan gick ner på den beskedliga hastigheten av 30 km/h känns det inte lika roligt, stoppljuset kom därför som en skänk från ovan. Nu kan jag dra förbi i lugn och ro när den lilla lyktan lyser grön, då plötsligt beslutar sig denna märkliga gestalt att köra innan det blir grönt och håller därför på att krocka med hela västsverige men det jävligaste är att hon lägger sig framför mig igen. Det är sådana här tillfällen som får medborgare att få hjärnfrakturer, tinningsbristningar, tvångskväkningar eller besinningsstillestånd. Efter många djupa andetag beslutade jag mig för att ta en annan väg hem och kvällen räddades precis innan inträdet i den djupaste dalgången i mannaminne.

Under kvällen antagligen märkt av föregående färska minnen försatte jag tiden med att fundera ut alternativa titlar på populära TV-program.

"Bonde Söker Get" eller alternativt "Bonde Söker Bonde"

"Köslaget" En tävlig som borde passa oss svenskar, bilda den rakaste kön alternativt gör din egen biljardkö, svenskans ord är mångsidiga.

"Äntligen Framme" Möjligen glatt sponsrad av Västrafik

"Cars On Ice" En hyllning till alla halkbaneälskare

"Smäck" En liten talkshow om extra inkomster och om hur du får råd utan att ha råd

Måste givetvis avsluta med en lika stor galenpanna som mig själv :

Captain Sensible - Glad It´s All Over

Prolog

Chris Barber!

Vem f-n är Chris Barber?

Lugn, det visste inte jag heller för en vecka sen men efter att ha läst en skivrecension i "Classic Rock" så vaknade mitt intresse. För det han har gjort för musikutvecklingen, i synnerhet i England, är det få som överträffar. Ändå är han i stort sett totalt okänd (även för skivgrisar). Förbluffande!

Så här är det:

Från 1950 ledde trombonespelande Barber ett eget storband. Deras musikreportoar var osedvanligt bred. Han introducerade bl.a. skiffle som bandets banjospelare Lonnie Donnegan senare skulle göra än mer populär och som resulterade i en mängd grupper t.ex. The Quarrymen. Har detta något med nutida musik att göra frågar ni er kanske? I allra högsta grad påstår jag. Gruppen Quarrymen utvecklades till det något mer kända Beatles, och resten är som det brukar heta historia.

Inte nog med detta, Barber var en oerhörd betydelsefull person inom en annan musikgenres utveckling på dom brittiska öarna. En genre som det ofta har skrivits om här på grisen därav namnet på inlägget. På bandets reportoar stod även jazz, ragtime, swing och inte minst R'n'B, och då menar jag inte dagens skräpmusik som snott begreppet utan gammal herderlig rhythm and blues. Han lyckades att få över några bluesstorheter från staterna, bl.a. Sonny Terry och Muddy Waters, som han givetvis backade upp med sitt band. Detta såg, hörde och inspirerade unga musiker som Eric Clapton, Peter Green och Rolling Stones som senare blev förgrundsgestalter i den brittiska bluesens högoktaniga 60-talsepok.

Jaha, det var Chris Barber det. Tänk er vad en man med utdragbart bleckblåsintrument kan åstadkomma! Respect och en ocean av cred.

Men var den grön får du en ny………….

Har tillbringat åtskilliga timmar nere i det nya musikrummet med sortering av min kära musiksamling, i bästa High Fidelityanda kan man säga. Skulle jag sätta dom i den traditionella alfabetiska tråkordningen eller efter genre, inköp, år, släktträd, favoriter först, indie, pop, rock mm Det blev till slut en blandning av alfabetisk ordning med inslag av genre och favoriter. Ett problem av denna art känns lika allvarligt som att äta kakan och fortfarande ha den kvar. Nu kanske ni undrar vilken låt som fick äran att premiärspelas nere i min favoritkällare, då kan jag stilla er nyfikenhet med att det faktiskt blev Kraftwerks ”The Robots”, kanske inte så mycket för premiären utan för att testa högtalare och övrig anläggning. Ratatas första album hittade också vägen fram till vinylspelaren, en skiva fylld av bedårande små svenska syntmelodier. Att gruppen sedan blev synonymt med det mjukaste smör man kan tänka sig är bara beklagligt . Efter några dagars ihärdigt vinylspelande kan jag bara konstatera att vinylen slår CDn betänkligt på tårna, mjukare varmare ljud som slickar dig ljuvligt i örongångarna, ungefär som den första tonårsförälskelsen. Har tyvärr inte riktigt hunnit med att hänga på så mycket musiksidor dom sista veckorna så det börjar bli dags att hoppa på tåget igen så…………… The Clash – Train In Vain The Cure – Jumping Someone Elsés Train Kraftwerk- Trans Europe Express Blå Tåget - Staten Och Kapitalet

En musikalisk förlust

Ibland kan saker och ting vara nästan kusliga. Jag har länge funderat och filat på ett inlägg som skulle sticka ut lite här på Skivgrisen. Jag hade för avsikt att lägga upp ett klipp med Mothers Of Invention, inte så konstigt tycker ni...för jag gillar ju Zappa. Men jag hade tänkt att introducera en lite mer jazzig Zappa med mycket blås och långa solon. Hursomhelst så hade jag lagt upp texten väl, filat på vassa argument och förberett mig på en del invändningar. Allt detta slogs i spillror ikväll när jag till min stora förtvivlan läste att orginaltrummisen i Mother Of Invention Jimmy Carl Black har lämnat jordelivet. Han avled i Lödags (1/11) i sviterna av cancer.

Så jag tänker här hylla denne hjälte med ett klipp från -68 där Moters Of Invention framför låten King Kong.

Var tålmodiga låten är lång........

Tills nästa gång...................Hi boys and girls i'm Jim Carl Black and i'm the indian of the group!

U23D

Gamla fina biograf Royal på Avenyn har bytt skepnad. Från ett liv i skymundan tar den ett jättekliv rakt in i framtiden och ska visa film i digitalt 3Dformat. Å det är inte vilka premiärgäster som helst som visas på duken. En konsertfilm i nämnda format med fyra grabbar från Dublin som under 25 års tid lagt världen vid sina fötter står på programmet.

Smakprov finns här.

Kopia

Hela åtta år efter föregångarn "Republic" var det så åter dags 2001 för New Order att släppa ett nytt album. Som aptitretare till detta släppte man suveräna singeln "Crystal". Videoregissör var ingen mindre än Johan Renck (Stakka Bo) som gjort sig ett stort namn genom göra videos till bl.a. Madonna. I videon lät han ett fiktivt band "spela" låten vilket hade en sådan enorm påverkan på en grupp musicerande amerikanska ungdomar att de namngav sin grupp med samma namn. Inte nog med det. I videon till sin genombrottslåt plankar dom friskt från ovan nämnda video. Vilka det är? Tja, det är inget dussingäng! Kolla själva!

Ninnananannaninna...ninnannanananana...

Det har kommit en ny bok som heter U2 and i, som är en bok där Anton Corbijn har samlat bilder som han tagit på U2 från tidigt 80-tal fram tills idag. En kanonbok som kan bli din för endast 5oo!!spänn. Nåt' att önska sig i julklapp?

This is a publicservice announcement with......

Vill bara påminna om ett av världens tuffaste band.

Se själva här och här.

Hällovin

Tanken kom relativt tidigt och har sedan dess aktiverat hjärnans jukebox. Alla helgons-Halloween-Låtlista-Självklart. En del låtar kom direkt medans andra fick värka fram. Så när jag nu skulle visa omvärlden resultatet märker jag att jag inte varit ensam om tanken, hur jag nu kunde få för mig det. Både vår gamla vänblogg Musikfeber och den nya spännande BoggBlogg har lanserat varsinn suverän Halloweenlista där även dom flesta av mina val finns med. Så därför hänvisar jag våra läsare till deras respektive blogg för SPÄNNANDE lyssning. Jag skulle ändå vilja förmedla några stämningsfulla låtar som inte finns med i dessa två listor.

Trick or treat?

Alice Cooper – Years ago+Steven Från "Welcome to my nightmare" med skräckrösten Vincent Price som många känner igen som berättarröst från Michael Jacksons "Thriller"

Blue for two – Eyes of a storm Jag vet inte varför men denna låt ger mig en krypande känsla. Förmodligen den skeva "positivmusiken" som påminner om skräckfilmer.

Doors - Riders of the storm Har oxå en skrämmande atmosfär som känns längs ryggraden. Plocka inte upp liftarn!!!!!!

Fields of the Nephilim - Moonchild Egentligen kunde man ta vilken Fields låt som helst, dom flesta har en mardrömsk, våldsam framtoning som än mer förstärks av videorna vilka för tankarna till Vilda Västern å shamaner.

John Carpenter - Halloween theme Finns det någon mer regissör som själv gör musiken till sina filmer? Ingen musikalisk milstolpe men så starkt förknippad med ämnet så det blir en självklar avslutning här.

Ur Askan

Äntligen börjar Beirut och Zach Condon att röra på sig igen, bjuder här på ett litet smakprov, verkar som det blir en dubbel-EP som förväntas komma i mitten av februari. Härliga nyheter mina vänner.

Lyssnar gör ni här

eller här

Lite mer info om den kommande EP:n

Sandbank

Dagens boktips: ninaninaninanana ninananana...................

Nä, dagens musiktips skall det givetvis vara och gruppen jag så gärna vill dela med mig av är "The Sand Band " sången framförd av David McDonell som tydligen har spelat med The Coral. Eftersom korallerna är gamla favoriter så faller också detta mig i smaken likt specialaren med västkustsallad innan den nattliga hemresan. Dessutom bjuder dom på den helt lysande "The Secret Chord" se även länken nedan.

The Sand Band - The Secret Chord

The Sand Band på MySpace

Det är skönt att tycka synd om sig själv! eller (mer listor åt folket del 2)

Här levererar jag en riktigt tung höstlista. Jag vill dela med mig av mina favvosar med The Cure. Stundtals ingen munter lyssning, men det bästa med hösten är att man får lov att tycka synd om sig själv och då passar The Cure som Hans i Greta. Håll till godo folks!

15 One Hundred Years: En blytung start på listan och på plattan Ponography. "It doesn't matter if we all die". Hörde den här första gången i mina tidiga tonår och jag blev besatt.

14 Shake Dog Shake: En låt från "The Top", en skiva som ofta näms som kanske den sämsta. En lite anorlunda platta som ändå har sina små höjdpunkter. Låten fastnade jag för i samband med att jag köpte videon Cure In Orange en liveupptagning från Paris -87.

13 Prayers For Rain: En riktig "tycka synd om sig själv" låt från mitt favvoalbum "Disintegration" där Robert Smith ylar ut sin ångest.

12 Just Like Heaven: En riktig poprökare som gör en på bättre humör!!(Det är just dessa växlingar mellan gråt och skratt som jag gillar med Cure) från Kiss Me,Kiss Me plattan, en skiva som jag förövrigt aldrig riktigt fastnat för.

11 Push: En låt från "Head On The Door" som jag inte riktigt vet varför jag gillar. Den e bara jävligt bra.

10 Friday I'm In Love: Måste ha med denna underbara låt, fast att jag kan hålla med om att den är sönderspelad. Jag vet att när den kom gillade jag den skarpt, och gör det fortf.

9 Lovesong: Ytterligare en låt från "Disintegration",en vacker låt som är mycket förknippad med tiden runt gymnasiet.

8 Watching Me Fall: En riktig höjdare från plattan "Bloodflowers" som kom -00. Jag blev possitivt överaskad när den kom, med tanke på att jag då tyckte att Cure inte hade gjort några större avtryck i musikvärlden under nästan 10-år. En riktigt lång härlig låt som avslutas med primalskrik.

7 Breathe: B-sidan på "Catch" singeln, en låt bestående av bara synt och sång som jag fick inspelad på ett bland band som Jimpan gjorde åt mig nån gång för hundra år sedan. Från första lyssningen var jag fast.

6 Out Of This World: Öppningsspåret från "Bloddflowers" en riktig kanonlåt med tung akustiskgitarr.

5 In Between Days: Brittpop när den är som bäst. Från "Head On The Door" Här finns tydliga influenser från 60-tals brittpopen.

4 A Forest: Oj Oj Oj.... behöver ingen kommentar. En höjdarlåt. Dessutom här i en grym version.

3 Pictures Of You: Ytterligare en låt från "Disintergration". En låt som jag gillar skarpt. Skön bas, en typisk svepande Curegitarr och en sång som börjar först 2 min. in i låten....svep filten runt dig och njut.

2 A Night Like This: Från "Head On The Door" som jag fastnade för direkt när jag köpte skivan. Det finns en liveversion på "Catch" maxin som är suverän.

1. Plainsong: "Disintegrations" bästa spår. Redan från starten, där du får känslan av att du slängs ut genom en ruta till målgången är det här i mitt tycke den bästa Curelåten. Tung men ändå drömsk. Ha tålamod det dröjer länge innan denna fantastiska liveversion börjar.

Giganter o kalkoner

Ni har säkert varit med om det, man slår på radion när man åker till jobbet o sen är det kört, P3 spelar en olidlig Britneyspearslåt eller dyligt o sen är den där resten av dan. Man får den inte ur skallen, den har fastnat i skallen likt hunbajs under vinterkängan. Detta hände mig idag, fast precis tvärt om. Jag har haft exceptionellt svårt att vakna de senaste mornarna men idag dansade jag ur sängen 05.55 när p3 förgyllde min dag med dessa underbara toner.

Bob Dylan - Like a rolling stone

En välsignad start om jag får säga det själv, finns inga problem efter en sån start fast låten jag hade i skallen var den versionen jag helst föredrar.

Jimi Hendrix - Like a rolling stone

Men under eftermiddagen hände något mycket underligt, plötsligt är Jimi o Bob som bortblåsta och har ersatts av följande tyska kalkon, vilken jag med största entusiams går o sjunger på till mina kollegors stora skepsis.

David Hasselhof - Looking for freedom

Fnurra På Tråden

Att det snart är fars dag vet ju alla ???? Vad kan då vara bättre för den musikälskande mannen än en usbhub i form av ett kassettband. Vem kommer inte ihåg alla gamla svulstiga blandband, kassetten förenade musik, brus, kärlek och nöje med stor finess.I dagens uppstressade ljudperfektionism känns det skönt att vandra tillbaks till grunderna. Tänk när man fick tag på en bandare som dessutom hade inbakat Dolby C, lyckan var total. När nu äntligen mitt spelrum är klart skall jag plocka fram alla mina livekassetter från det gamla radioprogrammet Bommen mm, en guldskatt som ligger klar för att remastras.

The Mission, Neon Judgement, The Swans, Sator, Blue For Two, Nitzer Ebb mm.

Säger som en av de lärde :"Han smider en lans han lägger en Lars" En Liten Film Om Idrott Och Hälsprång

Måndagsexemplar

För att riktigt stampa in den nya veckan började jag morgonen (runt sextiden)att fördöma den som på Västtrafik bestämde att det inte går att betala återstoden på ett hundrakort, detta dilemma satte mig i den något svåra situationen att med 5kr kvar på kortet bli snuvad på resan. Tänkte dock ovanligt kvickt för att vara så tidigt att jag skulle passa på att nyttja den moderne mannens kollektivbetalning,SMS. Glad som en springpojke för Asterix tog jag således upp min kära mobil, att måndagen verkligen börjat stod allt klarare då jag dessutom upptäckte att mobilen var helt urladdad, hmm litet dilemma.....Snabb som en upphottad vessla tryckte jag ivrigt in laddaren. Hela tio minuters uppladdning skulle räcka över tre bytesuppvisningar, som den sanne svensken satt jag på nålar hela resan och tänkte : Nu kommer givetvis en kontrollant som heter Runar och skrattar åt min svarta urladdade skärm, men dagen tog en mäktig vändning och jag hann till och med att dra ordentligt på smilgroparna när det sista bussbytet prickades med en sekunds frist. Glad i hågen äntrade jag till slut min kära arbetsplats nynnandes på Senior Coconuts version av "Showroom Dummies. Ett udda val tycker ni säkert men måndagar är måndagar, man vet aldrig vad som kommer att hända. Förbryllades också under resan av ett gammalt minne från min första inblick i byggbodens skimrande ljus, där satt ett antal mustachprydda väderbitna män och jag minns som igår dom uppmuntrande orden från den älste av dem "Nu har du bara 48 år kvar till din pension lärling !!. Kan tänka mig att detta är ett typiskt svenskt sätt att hälsa färskingar välkomna. Med allt detta i åtanke är det givetvis självklart att dagens låt måste bli : Ennio Morricones intro till "För En handfull Dollar