Vi kör lite Deep Purple i dag också. Ni vet riffet, ja just det RIFFET, som förmodligen är det mest kända genom musikhistorien.
Här kommer avslöjande scoop hur det kom till berättat av den som skapade det, eller kanske snodde det å fick allt om bakfoten. Vad tror ni! Litar ni på en man i kalasbyxor, snörstövlar å en dumstrut på skulten?
Bonusnördfråga: Vad har Frank Zappa för koppling till låten i fråga? Gonzo, jag vet att du kan så du kanske kan ge dom andra chans att fundera först!
5 kommentarer:
Struten är inte att leka med, han kan få plats med en kamera i den, t.o.m en övervakningskamera.
"This is heavy stuff"
Skön anekdot broder
När det kommer till världens mest kända riff kan vi tala i timmar. Det som bl.a. gjorde riffet så tungt var att Jon Lord ligger med med orgeln hela tiden. Dessutom spelade Lord inte genom det brukliga Lesliekabinetten utan maxade orgeln med dist genom Marshallförstärkare vilket gjorde att orgeln stundtals lät som en gitarr.
Att Blackmore är rädd för sin kärring råder det inga tvivel om.
Ja svaret på frågan länar jag åt andra att svara på, men medlemmarna i Purple hade onekligen god musiksmak.
Man undrar vad han gömmer där uppe!
Richie var en av hjältarna under mina "hårdrocksår". Zappa hade väl det bästa stället i Montreux?
Blackmore är en fenomenal gitarrist med en egen ton. Det lugna fisslandet, framför allt i Rainbow, är jag sjukt svag för.
Riff är ett livslångt samtalsämne, Gonzo. Det flesta som hållt i en gitarr har försökt sig på att spela "Smoke-riffet", med varierad framgång. I klippet har Blackmore själv svårt att få till det!
Du är på rätt kurs, Boggen! Purple åkte till Montreux vid Genévesjön för att spela in det album som skulle bli "Machine Head". Dom hade hyrt Casinot för ändamålet men under en Zappakonsert brann stället ner framför ögonen på gruppen under en Zappakonsert. Röken la sig över sjön vilket inspirerade till titeln "Smoke on the water". Sångtexten i övrigt beskriver upplevelsen kring incidenten.
Så kan det gå!
Rainbow var mina favoriter tillsammans med Judas när det begav sig. Faktiskt är en hel del fortfarande lyssningsbart när andra 80-tals band i genren känns mycket mer daterade.
Skicka en kommentar