Så var det dags för inlägg nummer hundra. Hur fasen ska man fira det?
Jo, självklart med något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som jag så gärna vill sprida bland mina vänner. Så här kommer en favorit i repris. Grisarnas alldeles egna gatumusikant Ed Alleyne Johnson med lite nya klipp. Lyssna och njut!
4 kommentarer:
Det kan inte bli mycket mer personligt än så här, Ed ligger oss alla grisar varmt om hjärtat, Andrew Bird har fortfárande mycket att lära. Oxford Suiten är så jävla bra att man har lust att gå i kloster och studera klassisk violin, talang utöver det vanliga
Mixen funkar,hade gärna stått där och svettats.
Tack Broder
Vilket jubileeinlägg....Ed Alleyne en riktig favorit. Underbara klipp, tänk om gatumusikanterna i Götlabörg höll den klassen. Igår när jag gick genom Brunnsparken satt det en gammal dam o lirade gitarr på en sträng (dessutom ostämd hur det nu kan gå till). Ja jag så att jag bara hade 29 inlägg kvar till 100. Undra vad mitt 100 inlägg ska handla om...mmmmm....
Blev så sugen att lyssna på Ed nu, men upptäckte till min bestörtning att han inte fanns i hårddisken. Förmodligen rök
han i kraschen förra sommaren. Grattis till de hundra, Tp. Ser fram emot nästa hundra!
PS. Tror jag firar 500 snart.
Visst är Eds smäktande toner något alldeles extra!
Problemen löser vi på fredag, Anders.
Skicka en kommentar