T.S.O.O.L. en kärlekshistoria. del 1

På allmän begäran kommer här ett inlägg om ett av mina favoritband, Göteborgs stolthet The Soundtrack Of Our Lives.

Det började på våren 1995, jag jobbade på Volvo personvagnar i Torslanda. Jag hade precis bytt skift från kväll till dagtid p.g.a. att jag lite senare samma år skulle bli far. Omställningen från ett relativt behagligt kvällsskift till att plötsligt behöva gå upp mitt i natten var monsterös. Jag har nog inte hämtat mig ännu.

Hursomhelst började en kille samtidigt som mig. Redan efter ett par dagar kändes det som om vi kom varandra nära. Han gillade också musik och fotboll, hade hängt på samma konstiga svartklubbar, gillade samma typ av litteratur (Bukowski, Sture Dahlström och LOB). En morgon kom han till mig och sa. -Du som gillar Union Carbide, du borde lyssna på det här. (En av förmånerna med att jobba på löpande band är att man samtidigt kan lyssna på musik i hörlurar). Han gav mig ett kassettband som jag genast stoppade i min freestyle.

Det som nu hände var nästan en religiös uppenbarelse. Musiken som strömmade in i mina öron var fantastisk. Den hade spår av Stones, Kinks, Doors, Cream, Beatles, Stooges Mc 5..ja allt som jag gillade. Jag lyssnade konstant på detta band flera dagar i rad.

Jag frågade min polare vad det var förnågonting och han svarade, -Det e Ebbots nya band, Ian och Björn e också med. Jag var helt såld. Det bästa var att han dagen efter kom med en skiva till mig. Han berättade att en av hans vänner köpt den men inte riktigt fastnade för bandet. Jag köpte den givetvis genast av honom.

Första låten som jag fastnade för på bandet var en låt som de släppt på EP innan första plattan.

Galaxy Gramophone här i en liveversion från Hultsfred-06.

Första plattan "Welcome To The Instant Freebase" är i mitt tycke en av de bästa debutplattor som gjorts.

Här kommer smakprov på några låtar.

Mantra Slider

Instant Repeater 99

Firmament Vacation

Men det skulle dröja ända till våren -97 innan jag fick se dom för första gången. Jag gick till Vågen i Göteborg (ja där Greven ,Plast och jag även var för att dansa i en välkänd trubadurplåga) för att se på T.S.O.O.L. som förband till Thåströms PLP. (sista turnén innan han återgick till att sjunga på svenska. Han avslutade med en magisk Blå himmel Blues)

Konserten börjar märkligt med att Ebbot rullas ut i rullstol!..bandet börjar lite trevande med att be om ursäkt för att Ebbot skadat sig och smyger igång med låten "Bendover Babies"? . Givetvis är detta en del av showen och på bästa James Brown vis kastar Ebbot både kryckor och rullstol för att ge järnet på scenen.

De genomför en i mina öron helt fantastisk spelning och spelar en ny låt "Impacts & Egos" som för kvällen hette "Black & White". De meddelar också att Björn Olsson bestämt sig för att bara skriva musik till bandet och att en ny förmåga vid namn Mattias Bärjed skulle vikariera som gitarrist på livespelningarna. (P3 live sände spelningen på radio ett tag senare)

1998 släppte dom sin andra platta "Extended Revelation", där det mesta var matreal som de ville släppt på första skivan (som skulle blivit en box men som skivbolaget stoppade). Några nya alster fanns dock med. En i mina öron något ojämnare platta men med en del guld spår.

"Black Star" tillhör en av mina favoriter, även "Safety Operation"(spotyfi) och "Impacts and Egos" (spotyfi).

Del 2 kommer snart på en blogg nära dig!!!!