Då var det dags att våndas och svettas ikapp med våra svenska hjältar, finns nog inget som kan göra mig så introvert som under stora sporthändelser. Dags att ge igen för gammal ubåt. Återkommer med vidare kommentarer efter matchen
Sverigeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee !!!!!!!!!!!!!
3 kommentarer:
Snacka om överflödigt inlägg, men det får vara kvar som en påminnelse: Före-Efter typ
Jimmy
Det är Oleg Blochin på bilden, om jag inte misstar mig. Gamla fina Oleg, med CCCP-tröja och allt.
Ryssland-Sverige 2-0. Vad säger man om det va? Bajs, kanske..
Men, det är som jag sagt tidigare: anfallsglada lag passar Sverige illa. Försvaret är för darrigt helt enkelt, för otekniskt, har för dåligt spelsinne, för dåliga passningar (the list is long). Dessutom vet jag inga som är så lättdribblade som de svenska backarna. Nicka och tackla kan dom, men det är också allt. Och det duger inte mot anfallsstarka lag med högt försvar, som Ryssland.
Ryssland synade bristerna i försvarspelet och sprättade upp den svenska backlinjen söm för söm. I åtskilliga spelsekvenser var inte det inte en fri ryss, utan två tre stycken - i sveriges straffområde! Jag tror aldrig jag sett ett så obefintligt markeringspel. (30 mya gråa hår bara där. Man tackar!) 1-0 var smickrande. Det kunde ha stått 4-0 i halvlek.
Att det såg ut så tror jag handlar om inställning.
Det är INTE en lämplig taktik att gå in på en fotbollsplan, vara nöjda med resultatet och ställa in skorna och tro att det skall fixa sig. Sånt straffar sig. Det leder till ett lag utan ledare/vinnare. Och redan från start var det nästan övertydligt vilket lag som ville något med matchen, som hade en plan. Att vinna.
Att som Sverige spela i högklackat(tror inte Sverige tacklade en ryss på hela första halvlek) och försöka spela (likt Italien) på resultat kräver bättre teknik och passningsspel än vad svenska backlinjen förmår.
Allt detta, kombinerat med att ryssarna faktiskt är bättre fotbollsspelare än vad de flesta förstått, bidrog till att första halvlek förmodligen kommer att rankas som en av de sämsta halvlekarna Sverige har presterat.
Någonsin.
Det gjorde ont att se på. Efter tjugo minuter satte jag på ipoden på högsta volym, det lindrade smärtan, skapade en mur, en distans till den svenska kollapsen på plan. Eller kollaps är fel uttryck, det antyder att Sverige under matchen gång börjat underprestera efter att ha spelat åtminstone "normalbra", och så var det ju inte.
Sverige var aldrig med i matchen.
Tur jag hade iPoden, den är bra till mycket. Idag hindrade den mig från att kasta ut teven...
En spelare får godkänt: Henke, för hans löpningar och nickskarvar (vilka var meningslösa då Zlatan stod mil därifrån).
Ursäkta ymnigheten, den ostrukturerade textansamlingen, den affekterade svadan, men jag behövde prata med någon ;-)
/Anders f.d. Fotbollsdåre
oj, oj vilken lååång kommentar
Visst är det gamle hederlige Oleg, för övrigt en grym spelare på sin tid. Kände att min röst blev hesare och hesare av all irritation över håglösa svenskar som var ute och söndagsshoppade, ett sorgligt kapitel i svensk fotbollshistoria. Dags att gå vidare och dränka sig i bra musik istället
Jimmy
Skicka en kommentar